Min skolhistoria

Posted on Juli 24, 2010 
Filed under Min historia, Mobbning

Nu tänkte jag berätta om min skolhistora. Hur hemsk den må vara, så är jag, och kommer alltid att vara en ambitiös, duktig elev, trots mitt svåra funktionshinder….

Mobbningen

Jag var mobbad enda sen jag började fritids, strax innan skolans start då jag var 6 år. Redan då blev jag vid ett tillfälle hotad, och tagen med strypgrepp av en jämnårig kille. Fröknarna gjorde inget, de trodde vi “lekte”. När jag började skolan började det med att de äldre barnen “tog hand om mig”, för jag var ganska “söt och oskyldig” när jag var liten. De lekte med mig som sin lilla docka, och gjorde allt för att jag skulle trivas. Inget illa med det, men det höll i sig i ca ett halvår, sedan började de i andra klasser, och mina jämnåriga stötte ut mig. Blängande, knuffar, hånskratt. Jag pratade med mig själv pga mina psykiska besvär (se min psykiatrihistoria), och de retade mig för att jag var annorlunda.

Lärarna beskyllde mig för att inte passa in. De sa att jag skulle “tuffa till mig”, och “säga i från”, och att jag skulle “låta de vara” för att jag “irriterade dem”. De klagade på att jag var långsam (nu har jag fått veta att jag har ADHD och är 20% långsammre än andra). Särskilt elak var idrottsläraren. Han sa rätt ut att jag var kass. Kanske inte just de ordvalet, men han skällde ut mig när jag inte vågade gå in på idrotten, eftersom att det lag jag kom i alltid suckade för att de fick mig i sitt lag.
Lärarna mobbade mig också. De förbjöd mig att “ringa och störa” de andra i klassen när jag ville ringa dem och fråga om de ville leka. De blängde på mig, och sa att jag var så jobbig som inte kunde passa in. De fick mig på halsen. Min mamma ringde ett flertal gånger till min klassförestånare i 4an och sa att hon var orättvis mot mig, men hon svarade nonchalant “att Patricia (Jag hette så förrut, tills jag bytte namn till Tricia), får faktiskt försöka att passa in och tuffa till sig”.

Senare i 6an blev jag nerslagen och knivhotad av en kille. Samma år blev min mamma ihop med en psykiskt sjuk kille, och hans dotter slog ner mig en gång. Flera killar hotade mig, och det blev en polisanmälan, dock lades den ner. Jag fick hotelser på nätet, och blev intryckt i ett hörn på skolan. Några killar försökte slå ner mig, när jag skulle till idrotten, men jag gömde mig i tjejernas omklädningsrum, och väntade där en timme eller två. Självklart blev idrottsläraren jättearg för att jag kom försent.

Rektorn på skolan gjorde ingenting. Föräldrarna till barnen beskyllde mig för att “smutsa ner” deras ungar, fast det var dem som var på mig. De retade även min mamma för att ja, hon var “den förjävliga Patricias morsa, som anklagar våra barn”. Otaliga gånger har jag försökt förklara för mina mobbare att jag inte ville vara irriterande, jag ville bara vara kompis med dem. “Jaha?” svarade de. De sa att jag satt länge på toan, att jag pratade för mig själv, hade fula kläder. Allt de kunde komma på retades de för. När jag frågade varför de var så elaka så svarade “men det är ju ditt eget fel”.

När jag bytte skola i 8an, förlorade jag min dåvarande kompis. Den enda jag hade. Hon beskyllde mig för att “lämna henne i skiten”. Jag ville ju bara komma därifrån.

Men det blev inte bättre i den skolan. De frös ut mig eftersom de kände de från min förra skola.
När jag sommarjobbade så mobbade även personalen mig. Jag jobbade på sjukhus, och de skrattade åt allt jag gjorde. De sa hela tiden att den andre sommarjobbaren var bätte, och nyttigare än mig. De retade mig för min ADHD, och tittade på mig med blickar som sa att jag var värdelös. Den andre sommarjobbaren fick bättre uppgifter som att ta blodtryck och ta pox. Jag fick skura golv. Trots att vi var jämngamla (båda var 16), och inte hade sommarjobbat förrut. Trots att han alltså var lika oerfaren som jag så fick hand bättre uppgifter, just för att han inte hade ADHD, och för att jag var så värdelös på allting.

Mitt självförtroende nådde botten, och min mamma blev tillslut trött på att jag hade problem. “Är det fel på ALLA? Tänk om det är fel på DIG!”, sa hon en gång. Det glömmer jag aldrig. Att min mamma var som mina mobbare.

Kommentarer



One Response to “Min skolhistoria”

  1.  Nathalie on Juli 25th, 2010 16:32

    Skulle bli otroligt glad om du röstade på min sko<3
    http://nelly.com/designyourshoe/Default.asp?obj=aCBjA0ARqOf0DOOlhtquKo1Us1xyVoftqeTodR7HfZHjnVIJCy2L#shoeGallery

    (radera om du inte vill ha sånt här)

Leave a Reply